Recessionen, kön och EU
Som nyheterna dagligen låter oss veta, har den finländska ekonomin, tillsammans med den övriga världens ekonomi, råkat i kris. En ekonomisk nedgång har många negativa följder för samhället. Arbetslösheten ökar, antalet överskuldsatta ökar, de sociala förmånerna skärs ned och lönerna stiger långsammare än vid en ekonomisk uppgång. Recessionen påverkar dock människor olika. Kvinnor och män drabbas vanligen av recessionen på olika sätt och i olika skeden.
Under 1990-talets recession, den s.k. "laman", ökade arbetslösheten ungefär lika mycket bland män och kvinnor. Först ökade männens arbetslöshet och med en liten fördröjning kvinnornas. Man kan se samma tendens i den utveckling som nu pågår. Arbetslösheten bland män har ökat speciellt i och med det trångmål som de mansdominerade branscherna inom industrin råkat i och genom de uppsägningar som stora exportföretag gjort. Under det senaste året har männens arbetslöshet de facto ökat tio gånger mer än kvinnornas. Kvinnor arbetar ofta inom servicesektorn och kommunalt. Då recessionen blir långvarig försvagas efterfrågan på tjänster och kommunerna måste skära ned sina utgifter. Detta leder i sin tur till att arbetslösheten bland kvinnor ökar.
Följderna av recessionen på 1990-talet har synts speciellt i det att män drabbats av långtidsarbetslöshet och kvinnor av s.k. snuttjobb. Dessutom har arbetsförhållandena inom många kvinnodominerade yrken förblivit på en lägre nivå än före 1990-talets recession i och med att nedskärningarna på kommunal nivå blivit bestående. En försvagning av socialskyddet då kommunerna gör inbesparningar påverkar speciellt livet för dem som har de allra lägsta inkomsterna. De som får minimibeloppet av föräldrapenningen, hemvårdsstöd och endast folkpension är vanligen kvinnor.
