Löneskillnaden mellan kvinnor och män är en betydande och segsliten jämställdhetsfråga i Finland. Andra viktiga jämställdhetsfrågor med tanke på arbetslivet är att det främst är kvinnor som råkar ut för korttidsjobb, den traditionella arbetsfördelningen mellan kvinnor och män, det jäktade arbetslivet samt utmaningar med att kombinera arbete och familj. Löneskillnaden mellan könen har länge legat på mellan 20 och 18 procent.
För att minska den svåröverbryggade löneklyftan inledde regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna år 2006 ett internationellt sett unikt likalönsprogram. Den huvudsakliga målsättningen är att minska skillnaden i lön mellan kvinnor och män till maximalt 15 procent innan utgången av år 2015. Programmet strävar till att minska löneskillnaden även genom åtgärder som utvecklar arbetslivet. Under de senaste åren har löneskillnaden redan minskat något, men det går för långsamt.
Före detta riksförlikningsman, vicehäradshövding Juhani Salonius genomförde förra hösten som extern och oberoende expert en helhetsutvärdering av likalönsprogrammet. I utvärderingen konstaterar han att kvinnans euro med nuvarande takt kommer att stiga till knappa 84 cent år 2015. Faktorer som bidragit till att minska löneskillnaden är kollektiv- och tjänsteavtalsuppgörelser, lönesystem som grundar sig på hur krävande arbetet är samt jämställdhetsplaner och lönekartläggningar på arbetsplatserna. Även andelen kvinnor bland direktörer och chefer har ökat. Å andra sidan har den traditionella uppdelningen av yrken inte förändrats: män gör fortfarande mansjobb och kvinnor kvinnojobb.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män har förklarats på många sätt. Man har förklarat löneskillnaden med de könade strukturerna och den könade arbetsfördelningen på arbetsmarknaden. Kvinnodominerade branscher är sämre betalda än manliga branscher. Inom den kommunala sektorn är mer än 80 procent av personalen kvinnor. Inom sektorer placerar sig jobb som är typiska för kvinnor på lägre krav- och lönenivåer än jobb typiska för män.
Vad skulle då bäst bita på löneskillnaden innan år 2015? Löneskillnaden skulle bäst åtgärdas genom ordentliga lönelyft riktade till kvinnodominerade branscher. Det är en fråga om vilja. Ett viktigt verktyg är att effektivt ta i bruk lönesystem som grundar sig på arbetets kravnivå. Resultatlöner borde introduceras även i kvinnodominerade branscher. Att förbättra kvaliteten på arbetsplatsernas jämställdhetsplaner och åtgärda omotiverade löneskillnader skulle även det hjälpa.
Genom åtgärder som utvecklar arbetslivet kan man även förbättra lönerna. Detta innebär att minska omotiverade visstidsanställningar och att utveckla innehållet i kvinnors arbete. Det krävs åtgärder även för att utveckla mäns ställning på arbetsmarknaden, bland annat borde man öka pappornas användning av familjeledigheter. Att luckra upp den traditionella könsfördelningen inom både utbildning och arbetsliv skulle göra susen även för att minska löneskillnaderna. För att röra sig i riktning mot likalönsmålsättningen förutsätter det att man parallellt arbetar med utveckling inom flera verksamhetsområden.
Arbetet med likalönsprogrammet är långt ifrån klart. Den kommande valperioden är avgörande för om programmets målsättningar kan uppnås innan år 2015. Likalönsprogrammet bör fortgå under nästa regeringsperiod och resurserna för det tryggas. Arbetsmarknadsorganisationerna har en avgörande ställning i främjandet av flera av likalönsprogrammets målsättningar, likaså i åtgärder på arbetsplatser för att förverkliga målsättningarna. På regeringens och statsmaktens lott faller statsbudgeten, då det är den som skapar resurser speciellt för lönerna inom den offentliga sektorn. Regeringen ansvarar även för att följa upp och utveckla en fungerande och effektiv jämställdhetslagstiftning.