tasa-arvovaalit.fi

Finland måste uppfylla sina internationella åtaganden i fråga om att eliminera våld mot kvinnor

En väsentlig utmaning för den nya riksdagen och regeringen blir att vidta åtgärder mot våld mot kvinnor. Olika former av våld är exempelvis våld i en parrelation (partnervåld), sexuellt våld, våld som grundar sig på skadliga traditioner (s.k. hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap) och tvingande till prostitution. I många avseenden uppfyller Finland inte sina internationella åtaganden för att förebygga och motverka våld mot kvinnor.

I internationell rätt, som Finland förbundit sig till, definieras våld mot kvinnor som människorättskränkningar och som diskriminering. Det innebär att i fråga om våld mot kvinnor tillämpas de principer som gäller brott mot mänskliga rättigheter. En sådan princip är den s.k. due diligence -principen, enligt vilken stater har en skyldighet att förhindra, utreda, åtala och straffa sådana brott. Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) ansåg i fallet Opuz mot Turkiet (2009) att staten bar ansvaret för familjevåld med dödlig utgång. Även i Finland dör årligen 13–25 kvinnor till följd av partnervåld. En del av dessa kvinnor hade ansökt om och blivit beviljade besöksförbud, och hade därigenom uppmärksammat staten på den fara de befann sig i.

Finlands åtgärder för att eliminera och förebygga våld mot kvinnor har i internationella sammanhang upprepade gånger konstaterats otillräckliga. Exempelvis var Finland år 2010 tvunget att avge en skild rapport till FN:s CEDAW-kommitté.

Man vet om bristerna och problemen, och de måste åtgärdas genom lagstiftning, service och finansiering. Det är ett tydligt steg framåt att lindrig misshandel i nära relationer äntligen fåtts att lyda under allmänt åtal. Däremot har Finland inte någon speciallagstiftning för könsrelaterat våld, vilket exempelvis Spanien har. En sådan lagstiftning ser våldet som strukturellt; som diskriminering som producerar ojämlikhet. Problematiskt är också att medling vid partnervåld är vanligt i Finland, även då det handlar om allvarligt våld som lyder under allmänt åtal. CEDAW-kommittén har kritiserat Finland för detta, eftersom medling inte anses vara lämpligt i fall där offret är allvarligt traumatiserat. Även Europarådets konvention om våld mot kvinnor påbjuder att medling ska förbjudas i dylika fall. Dessutom måste sexualbrottslagstiftningen förnyas för att vara i enlighet med internationella människorättsnormer. Att offret inte gett sitt samtycke är det som definierar våldtäkt, inte fysiskt våld. Dylika brott ska lyda under allmänt åtal.

Tjänsterna för kvinnor som fallit offer för våld uppfyller inte internationella normer. Trots att Finland med europeiska mått mätt är ett förmöget land, finns det endast en femtedel så många skyddshemsplatser som Europarådet rekommenderar. Finland saknar fortfarande en gratis dygnetrunt-telefonjour för våldsoffer. I bakgrundsmaterialet till statsrådets redogörelse för jämställdheten mellan kvinnor och män konstateras att våld mot kvinnor i Finland ofta förebyggts i form av projekt. De tjänster som är avsedda för offer och förövare är projekt som är beroende av understöd från Penningautomatföreningen. Den här finansieringsformen äventyrar kontinuiteten i arbetet och kräver orimligt mycket tid och energi av aktörerna då de måste tävla om finansiering. Till följd av det förekommer även stora regionala skillnader i tillgången på tjänster.

Såväl när lagstiftningen förnyas som när tjänster produceras måste man fästa uppmärksamhet vid olika gruppers, såsom invandrarkvinnors, specialbehov. Det kan exempelvis vara fråga om att en kvinna är beroende av sin våldsamma make för att få behålla sitt uppehållstillstånd.

Finlands nationella program för att minska våld mot kvinnor (2010–2015) tar upp och kommer med åtgärdsförslag för ovannämnda och många andra orättvisor. Tillräcklig finansiering bör allokeras för att förverkliga programmet och dess rekommendationer.

Teija Hautanen har i sin forskning konstaterat att ensam vårdnad och gemensam vårdnad, boende och umgänge med barn i Finland förordnas också föräldrar som betett sig våldsamt, antingen inom parförhållandet eller mot barnen. Det har hänt att de beslut som fattats inte påverkats av allvarligt och upprepat våld. I Finland är det möjligt att det finns ett beslut om gemensam vårdnad samtidigt som ett beslut om besöksförbud mot den ena föräldern är i kraft. I Europarådets konvention mot våld mot kvinnor föreslås att vårdnad om ett barn inte ska kunna tilldelas en förälder som varit våldsam mot den andra föräldern. Partnervåld borde beaktas i alla beslut som gäller vårdnad om barn.

Läs mer (på finska):
Hautanen, Teija (2010) Väkivalta ja huoltoriidat. Tampere University Press.

Piispa, Minna; Heiskanen, Markku; Kääriäinen, Juha & Sirén, Reino (2006) Naisiin kohdistuva väkivalta 2005. Rättspolitiska forskningsinstitutets publikationer 225, Helsingfors.

Naisiin kohdistuvan väkivallan vähentämisen ohjelma. Social- och hälsovårdsministeriet, publikationer 2010: 5, Helsingfors 2010.

Riski, Taina (2009): Naisiin kohdistuva väkivalta ja tasa-arvopolitiikka. Social- och hälsovårdsministeriets utredningar 2009: 50.