tasa-arvovaalit.fi

De första mödra- och barnrådgivningarna i Finland grundades redan på 1920-talet på initiativ av arkiatern Arvo Ylppö. Därför kunde Finland redan tidigt stoltsera med världens lägsta spädbarnsdödlighet.

Traditionellt har speciellt gravida kvinnor uppmuntrats utnyttja de tjänster som rådgivningen erbjuder: för att få moderskapsunderstöd måste kvinnan uppsöka rådgivningen innan utgången av den fjärde graviditetsmånaden. Avsikten är att trygga både moderns och fostrets hälsa.

Det arbete som görs på rådgivningen begränsar sig emellertid inte endast till att ta hand om barnets och moderns fysiska hälsa. Rådgivningarna är platser där mammor och pappor kan få stöd i sitt föräldraskap.

Rådgivningarna har ingen skyldighet att ordna någon skild faderskapsrådgivning för papporna. Trots det är det klart att även män har ett behov av att förbereda sig inför föräldraskapet. Under väntetiden innan barnet föds har föräldrarna en möjlighet att anpassa sig till den förändring som kommer att ske i deras liv. Männen börjar skapa sitt nya jag som fäder och kvinnorna sitt nya jag som mödrar.
 

När Hassan besökte rådgivningen med Ella märkte han att de inte litade på honom som förälder på samma sätt som de litade på Kaisa. Vid rådgivningen ombads Hassan att när han kommer hem ge Ellas mamma vårdinstruktionerna.

Fadersrollen har förändrats och innebär inte samma saker som för tidigare generationer. Inom faderskapsforskningen har det talats om den s.k. ”nya” typen av pappa, en far som tar ansvar för och binder sig till sin familj. Den nya fadern vill dela ansvaret för hushållsarbetet, skötsel av barnen och uppfostran med den andra föräldern. Om mannen som väntar barn själv vuxit upp med en väldigt annorlunda familjemodell kan det tidvis kännas svårt att förena de egna idealen och de roller som han lärt sig hemma.

Det som förväntas och krävs av mammor och pappor står ofta i konflikt även med de krav som ställs i arbetslivet. Speciellt stödjandet av faderskap är ännu sporadiskt på arbetsplatserna. Modern ses fortfarande som den förälder som bär huvudansvaret. Också i kommunerna borde man fundera över hur man på arbetsplatserna kan möjliggöra och stöda män till ett aktivt faderskap. Hur förhåller sig arbetsgivaren till att män tar ut föräldraledighet eller vill ha förkortad arbetstid?

Att bli förälder kan, förutom glädje, även orsaka skuldkänslor eller en känsla av otillräcklighet. Det är viktigt att det är möjligt att vid behov också behandla dessa känslor tillsammans med någon professionell eller i en stödgrupp. Samtidigt måste man i rådgivningsarbetet medvetet akta sig för att stärka stereotypa uppfattningar om arbets- och ansvarsfördelningen mellan föräldrarna. Allt fler pappor vill, i likhet med modern, delta i att vänta och ta hand om sitt barn, men en del av papporna kan även behöva uppmuntras till det.

I en del kommuner har man ordnat egen familjeförberedelse för pappor. Det har gjorts genom att till exempel erbjuda papporna egna pappagrupper vid rådgivningen. Pappagruppsverksamheten är dock inte speciellt vanligt ännu och papporna har inte heller någon lagstadgad rättighet till sådan verksamhet.

Samtidigt som mamma- och papparollerna förändras, blir även familjeformerna mångsidigare: alla barn föds inte i en traditionell kärnfamilj. Vid rådgivningarna i större städer är bemötandet av till exempel regnbågsfamiljer redan ofta sakligt, men situationen varierar beroende både på kommun och på vem som betjänar kunden vid rådgivningen.

Rådgivningarna har alltså en betydande roll i att främja jämställdhet. Rådgivningarna måste aktivt stödja och uppmuntra män till ett likvärdigt föräldraskap, bredda de snäva rollerna för moderskap och faderskap samt respektera olika familjeformer.