tasa-arvovaalit.fi

I Finland har det gjorts två program för den inre säkerheten. Programmen har som mål ett sådant tillstånd i samhället där alla åtnjuter de fri- och rättigheter som det rättsliga systemet garanterar dem och en samhällstrygghet fri från rädsla eller otrygghet som orsakas av brottslighet, störningar, olyckor och fenomen eller förändringar i det finländska samhället eller den globaliserade omvärlden.

Säkerheten är en summa av många olika faktorer. En trygg hem-, boende- och arbetsmiljö, fungerande basservice, välplanerad trafik och möjligheten att få hjälp när det behövs är faktorer som främjar säkerheten. Planeringen av säkerheten på lokal nivå har integrerats i kommunerna och målet är att varje kommun ska ha en plan för säkerheten inom år 2009. I den lokala planeringen av säkerheten är det viktigt att nyttja det kunnande och den service som organisationer och föreningar erbjuder.

För den vanliga kommuninvånaren kunde de ovannämnda fint formulerade målsättningar sammanfattas såhär: varje kommuninvånare har rätt till ett liv utan rädsla. Ett genusperspektiv bör beaktas i all planering och könskonsekvensbedömningar utföras. Det är känt att kvinnor ofta är räddare för att gå i parker och i mörker än män är. 

Susannas ex-pojkvän har hotat henne efter att de bröt upp. Susanna är utbränd och går hos en läkare, men känner sig inte bättre. Ingen har frågat vad som egentligen bekymrar henne och hon skäms för att själv ta upp saken.

Även rätt så enkla åtgärder, såsom omsorgsfull planering av belysningen, kan få människor att känna sig tryggare. Kommunen kunde även ordna tillfällen som möjliggör ett stärkande av samhörighetskänslan. När de som är bosatta i kommunen känner varandra tar de troligen mer ansvar för trivsamheten på bostadsområden och invånarnas specialbehov. Talkon och grannhjälp kan förebygga många problem. Det skulle också göra det lättare att bekanta sig med hur verkligheten ser ut för grannar som kanske är invandrare och klubbverksamhet mm. kunde underlätta integreringen.

I enlighet med de nyss utkomna rekommendationerna från social- och hälsovårdsministeriet ska kommunerna även göra upp lokala handlingsprogram mot våld inom nära relationer.  Största delen av våldet inom par- och nära relationer riktas mot kvinnor och barn. Internationellt sett är problemet stort i Finland. För att förebygga våldet och hjälpa offren, förövarna och andra parter krävs ett mångsektoriellt och koordinerat tillvägagångssätt som tar i beaktande samhällets olika sektorer och aktörer.

En av de viktigaste målsättningarna för kommunalt förtroendevalda borde vara att speciellt de som blivit offer för våld, men även förövare, ska få den hjälp de behöver av service-, stöd- och vårdnätverk som har specialexpertis om våld i nära relationer. Hjälpen borde vara tillgänglig snabbt i akuta krissituationer och tillräckligt länge även efter det. Det här målet kunde uppnås bl.a. genom ett koordinerat samarbete genom t.ex. samkommuner mellan olika myndigheter, organisationer som arbetar med frågan, inrättningar och projekt. Aktörerna bör dock ha en gemensam syn på problemets omfattning och art. Det i sin tur förutsätter utbildning, vilken bör ordnas såväl vid läroanstalter som på arbetsplatser och genom fortbildning. Att trygga offrets säkerhet kräver även mer skyddshemsplatser och specialtjänster som det är lätt att uppsöka.

Läs mer:

Vem angår våldet? Kommunens handbok om förebyggande av våld i par- och nära relationer. Social- och hälsovårdsministeriets handböcker 7/2005.

Identifiera, trygga och agera. Rekommendationer om förebyggande av våld i nära relationer och inom familjen. Till social- och hälsovården för ledning och tillsyn av den lokala och regionala verksamheten. Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 10/2008 www.stm.fi/publikationer