Olikhet är en rikedom
Min hemby är Oitti, en tätort med ett par tusen invånare, belägen i Södra Tavastland. Största delen av invånarna är inflyttade som sökt lantlig frid och en förmånlig form av boende. Väldigt många pendlar på jobb till de närliggande städerna, ända till Helsingfors. Trafikförbindelserna är utmärkta i alla riktningar.
Ute på byn finns en otrolig mångfald av dialekter, allt från hesaslang till meänkieli. Man hör även främmande språk. Det finns invandrare från bl.a. Ryssland, Estland, England, Brasilien, Marocko, Thailand och Irak. Ännu i lågstadiet lever vår brokiga barnaskara ett oskyldigt barnliv men då de kommer till högstadiet händer något besynnerligt. Hoppet till tonåring innebär att man måste följa modet och ett kodat beteendet. Ungdomar som inte är lika de andra sticker ut ur mängden. En turkisk-finsk familjs pojke som är född i Finland, får höra att han är ”neger”. Lintotten som flyttat från Sodankylä får höra att han är en lantis. På vår närbutiks vägg har någon spraymålat ”poliser är homon, döda dem.” Någon kunde upplysa textmakaren om att poliser inte är homon, och är de det så ska de verkligen inte dödas.
Det sorgligaste är det att åsikterna inte härstammar från de unga själva, utan från deras föräldrar. Man accepterar inte olikhet, trots att varje människa är olik de andra. När man definierar sin egen plats måste man först acceptera sig själv och sedan andra. Den som är du med sig själv accepterar olikhet och möter med självsäkerhet den här världens galenskap.
Risto Autio, Centern, Hausjärvi
Riksdagsledamot