Kommunen ska ge lika möjligheter åt flickor och pojkar
Det finns stora skillnader i flickors och pojkars idrottsintresse: 15 % av flickorna, men 0 % av pojkarna är intresserade av dans. Stora skillnader finns i också i intresset för gymnastik, ridning och konståkning. Det finns helt enkelt pojk- och flicksporter.
Aldrig ser jag flickor i skateparken vid Djurgården i Helsingfors, fast jag ganska ofta åker förbi. Det är roligt att se hur mycket och på vilket kreativt sätt staden satsat på skating - det finns ett särskilt program för detta, som nu uppdateras. Alla kan komma med förslag till nya skateplatser och det har varit glädjande att se hur olika förvaltningsgrenar förverkligar projekt inom ramen för sina egna budgetar. Men tyvärr är skatingen ganska tydligt en pojksport. Det behövs samma grepp inom andra sporter!
Och jag tror att vi har anledning att bekymra oss för att flickor rör sig mindre än pojkar. Med undantag av gruppen som idrottar mera än 6 ggr/vecka, verkar det enligt en undersökning från 2006 (Finlands Gallup för bl.a. Helsingfors stad och SLU) som om helsingforspojkar faktiskt idrottar mera än flickor. T.ex. 17 % av flickorna idrottar bara en gång i veckan, mot 9 % av pojkarna. Medan en större andel av pojkarna idrottar tre–sex gånger i veckan.
Det idrottsutbud som idag riktar sig till flickor är ofta kommersiellt och betyder ganska stora kostnader. Det är därför viktigt att staden satsar på idrottsgrenar för både flickor och pojkar. Men också att turer till träningar fördelas rättvist – flickfotbollsgrupper skall ha samma möjligheter som pojklag. Omgivningarna i och kring sportplatserna bör vara trygga och upplysta, så att vi alla vågar utnyttja dem också när hösten blir mörkare.
Oberoende av kön, ålder och stadsdel skall vi ha riktiga möjligheter till meningsfull idrott.
Astrid Thors, SFP, Helsingfors
Migrations- och Europaminister