Handikappservicen i skick – äntligen!
Hur många gånger har jag inte hört att handikappservice kostar? Jag har hört folk förundra sig över om den verkligen behövs och ibland till och med ifrågasätta handikappades självbestämmanderätt.
Service för handikappade är inte någon lyx. Den möjliggör ett vardagsliv med allt vad det innebär av arbete, familj och andra aktiviteter. Det är inte fråga om en förmån som man behöver vara avundsjuk över, utan en rättighet att delta i sitt eget liv på sitt eget sätt.
Färdtjänsterna erbjuder en möjlighet att komma och gå enligt ens egen tidtabell och behov. Olika projekt med mål att kombinera resor ger inte likvärdiga möjligheter att röra sig. Det är inte människovärdigt att en dator bestämmer när och vart jag vill åka. Som handikappad kommuninvånare är jag inte ett logistiskt problem, jag är en människa som andas och lever ett fullvärdigt liv.
En personlig assistent fungerar, beroende på behovet, som ögon, händer eller fötter. Utan en assistent är det inte möjligt att studera, arbeta eller annars få vardagen att fungera. För mig är assistenten ett låneöga som gör de saker jag själv skulle göra om jag kunde se. Assistenten gör inte något istället för mig, utan jag bestämmer assistentens uppgifter och vad det är jag behöver hjälp med.
Det är en värderings- och prioriteringsfråga om man ska sätta handikappservicen i skick. Vill vi flytta handikappade kommuninvånare ut i periferin eller anse dem vara jämlika kommuninvånare? Alla som behöver handikappservice kan inte tala för sig själv. Vi måste höra även dem som talar tyst.
Sari Kokko, SDP, Helsingfors
Ped. magister, utbildningssekreterare