Kolumner
Inte något konventionellt
Att det skulle vara bara att uppfylla sin plikt och samvetsgrant lydande att rösta – det stämmer inte! Att rösta är inte att följa order, det är en radikal handling: att få hela folket till valurnorna (även kvinnor och andra icke-högdjur) är med historiens och världens måttstock mätt häftig radikalism. Och speciellt om en kvinna låter bli att rösta, så kan hon lika gärna överlåta ensamrätten till exempelvis sitt bankkonto åt sin far, bror, pojkvän, make eller fast åt sin tjurskalliga granne.
Att vägra och bojkotta har ansetts vara för kvinnor typiska, passiva påverkningssätt. Som medvetna konsumenter har kvinnor också förändrat stora transnationella företags verksamhet. Men i val biter inte bojkott, eftersom en bojkott bara innebär att ge upp till förmån för de som ivrigast håller i maktens handtag.
Varje fiffig kvinna eller man som låter bli att rösta, stjälper in en träskalle i fullmäktige. Genom att inte engagera sig får väljaren till stånd en enda sak: att ge utrymme åt dominanta, högröstade och skrytsamma personer, som talar i mun på andra och avbryter kvinnor, sådana vi alla har erfarenhet av. Denna grupp får alltid röster, för dess medlemmar stöder alltid varandra. Och den gruppen belönar eller tackar inte på något sätt för den makt som den får genom att andra är passiva, tvärtom.
Till slut, allvarligt sagt: i denna tid av stagnation finns det som tur några sätt att påverka sin egen vardag och sin familjs och vänkrets dagliga liv under de kommande åren. Att rösta är ett av de sätten – ett av de viktigaste.
Anna Kortelainen
FD, konsthistoriker, facklitterär författare