Kommunerna har en skyldighet att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på ett målinriktat och planmässigt sätt i all sin verksamhet. Det här betyder att kommunerna måste integrera ett jämställdhetsperspektiv i allt kommunalt beslutsfattande och all kommunal verksamhet. Kommunerna skall skapa och befästa sådana förvaltnings- och tillvägagångssätt som säkrar främjandet av jämställdheten mellan kvinnor och män vid beredningen av ärenden och i beslutsfattandet. Ett sådant tillvägagångssätt är s.k. könskonsekvensbedömning, dvs. att bedöma konsekvenserna utifrån kön. Detta säkrar att beslutens verkan är jämställd. För att de goda avsikterna skall konkretiseras även i servicen till kommuninvånarna är det mycket viktigt att fästa uppmärksamhet vid hur kommunens resurser fördelas. Kommunen budget måste med andra ord också könskonsekvensbedömas.
Kommunen ska främja jämställdhet i utbildning. Kommunerna och läroinrättningarna måste se till att kvinnor, män, flickor och pojkar har lika möjligheter till utbildning och professionell utveckling. Undervisningen och undervisningsmaterialet ska stödja förverkligandet av jämställdhet mellan könen.
Lärare måste ha förutsättningar att möta och fostra barn, unga och studerande på ett sätt som beaktar kön. Könsrelaterade stereotyper måste luckras upp, barn och unga ska inte uppfostras efter en specifik modell. En jämställd utbildning och fostran har långtgående verkan. Då unga fritt får välja utbildningsalternativ och branscher som passar dem så minskar segregeringen, den könsuppdelade yrkesindelningen, i arbetslivet. Detta i sin tur främjar bl.a. lönejämställdheten.
Könssensitiv undervisning förutsätter att skolorna och läroinrättningarnas undervisningsmaterial också är könssensitivt, dvs. att de inte upprepar stereotypa uppfattningar om könens uppgifter och roller.
Kommunen måste främja jämställdhet även i sin roll som arbetsgivare.
Jämställdhetslagen förpliktigar alla arbetsgivare med minst 30 anställda att göra upp en jämställdhetsplan. Jämställdhetsplanen är en plan som årligen uppdateras och den innehåller åtgärder som strävar till att säkerställa jämställdhet och lönejämställdhet på arbetsplatsen. Också kommunerna måste göra upp en personalpolitisk jämställdhetsplan.
Jämställdhetsplanen bör uppgöras i samarbete mellan arbetsgivarens och personalens representanter och grunda sig på en kartläggning av jämställdhetssituationen på arbetsplatsen. Kartläggningen bör innehålla åtminstone en kartläggning av fördelningen av kvinnor och män inom olika uppgifter samt en lönekartläggning. Syftet med kartläggningen är att utreda om det finns kvinno- eller mansdominerade uppgifter inom organisationen. Med hjälp av kartläggningen kan man fundera hur den könssegregerade arbetsfördelningen kunde förändras. Lönekartläggningen är en arbetsplatsspecifik utredning om hur kvinnors och mäns arbete klassificeras och hurdana löner kvinnor och män har. Den visar om kvinnor och män behandlas jämlikt och om arbeten som är lika krävande behandlas likvärdigt. Också lönesystemet bör granskas.
Efter kartläggningen utreds om det finns skillnader i de löner som utbetalas för samma eller likvärdigt arbete och vad de möjliga skälen till skillnaderna är. Om det finns ogrundade skillnader måste lönen justeras. Olika kollektivavtal är i sig inte någon grund för att betala olika uppgiftsbaserade löner för samma eller likvärdigt arbete. De kommunala arbetstagarna hör till största delen till lönesystem som baserar sig på arbetets kravnivå och på prestationer. Det utgör i sig en god grund för att jämföra lönesättningen av olika uppgifter. En stor utmaning är också att jämföra kvinnors och mäns löner över avtalsgränserna.
Den personalpolitiska jämställdhetsplanen ska innehålla
Områden inom personalpolitiken som bör beaktas i främjandet av jämställdhet