Kommunerna ordnar en nioårig grundskola för alla barn. Den baserar sig på den obligatoriska läroplikten. Innan läroplikten börjar kan man även delta i den förskoleundervisning som ges och efter grundskolan kan man fortsätta i gymnasium eller vid en yrkesläranstalt och vid yrkeshögskolan, av vilka den största delen upprätthålls av kommuner eller samkommuner.
Befolkningens utbildningsnivå har stigit snabbt under de senaste decennierna. Av befolkningen i arbetsför ålder har 75 procent av kvinnorna och 70 procent av männen fortsatt sina studier efter den grundläggande utbildningen. I de yngre åldersklasserna utbildar sig numera kvinnorna högre än männen.1
Andelen kvinnor och män fördelar sig dock olika inom olika utbildningssektorer. Till tekniska branscher söker i huvudsak män och till social- och hälsovård huvudsakligen kvinnor. Kommunernas grundläggande undervisning spelar en betydande roll för hur flickor och pojkar söker sig till att studera och arbeta inom olika branscher.
I förskolan, inom den grundläggande utbildningen och i övrig undervisning måste uppmärksamhet fästas vid hurudana könsroller som erbjuds barn och unga och till vilken sorts aktivitet de uppmuntras. Undervisningen borde vara könssensitiv. Den bör luckra upp stereotypier och normer förknippade med kön och sexualitet samt möjliggöra en frihet för eleven att uttrycka och förverkliga sig själv. På det sättet blir det möjligt för unga att efter den grundläggande utbildningen söka sig till en utbildning som motsvarar deras färdigheter och preferenser utan att de är bundna till en uppdelning enligt traditionella könsroller. Också inom studiehandledningen bör unga sporras att mångsidigt söka sig till olika branscher.
Barn och unga spenderar en stor del av sin tid i skolan. Skolorna har därmed en betydande roll i hur barnen och de unga formar sin världsbild och uppfattning om sig själv. Skolorna borde fostra eleverna att behandla varandra jämlikt och med respekt. I skolornas undervisningsprogram borde tillföras en speciell del om jämställdhetsfostran. En könssensitiv undervisning förutsätter att också undervisningsmaterialet är könssensitivt, dvs. att materialet inte reproducerar stereotypa uppfattningar om att människor av olika kön skulle ha olika uppgifter och roller.
Också vid läroanstalter bör jämställdhetsplaner uppgöras. Ett jämställt bemötande av eleverna förutsätter att man systematiskt ingriper speciellt i mobbning och trakasserier grundade på kön. Skolan personals inställning till den diskriminering som elever utsätts för fungerar som exempel för eleverna. Eleverna kan behöva stöd av, förutom lärare, även skolpsykologer, skolkuratorer och hälsovårdare. Tillräckliga anslag bör riktas till att anställa dessa sakkunniga. Eleverna kan lida av dålig behandling i skolan, men också hemma. Illamåendet syns ofta utåt, men att ingripa i det t.ex. med hjälp av de metoder som barnskyddet erbjuder kräver särskild yrkeskunskap.
Könssensitiv undervisning, jämställdhetsfostran och att ingripa i mobbning och trakasserier förutsätter att lärarna fått utbildning som speciellt fokuserar på detta. Kommunerna bör därför se till att undervisningspersonalen erbjuds tillräcklig fortbildning.
Hur undervisningen läggs upp kan ha en indirekt inverkan även på elevernas föräldrar. Om närskolor läggs ned, måste man fundera på hur det inverkar på barnens skolresor och anordnandet av dem samt möjligheten för familjer att bo på landsbygden. Också skolans morgon- och eftermiddagsverksamhet inverkar på föräldrarnas arbetstidsarrangemang.
När du funderar på hur jämställdhet förverkligas i fråga om utbildning kan det hjälpa dig att komma ihåg t.ex. följande frågor:
1STM Rapporter 2003:12.