Kommunerna sysselsätter många människor. I endel kommuner är kommunen den största arbetsgivaren. Kommunernas roll som arbetsgivare är alltså betydande och det är ur jämställdhetssynpunkt viktigt att granska kommunernas personalpolitik. Av kvinnorna i arbetslivet arbetar en tredjedel för kommunerna, av männen däremot mindre än tio procent.1
Av alla arbetstagare i kommunerna är 80 % kvinnor. Arbetstagarna är mycket starkt uppdelade enligt kön inom olika sektorer. Av personalen inom social- och hälsovården är över 90 % kvinnor. Männen arbetar i sin tur mest inom ordningsväsendet, planläggningen, affärs- och serviceverksamheten samt inom fastighetssektorn. Kvinnor utgör en klar majoritet inom de sektorer som sysselsätter flest (hälsovården, socialväsendet och bildningsväsendet).2
Proportionen kvinnor på ledande poster i kommunen är liten i jämförelse med deras andel av de kommunala arbetstagarna. Av kommundirektörerna är var tionde en kvinna. Av förvaltnings- och ekonomiledningen utgör kvinnorna en femtedel och av social- och bildningsväsendets ledning två femtedelar.3 En jämställd kommun väljer kandidaten som är av det underrepresenterade könet när det finns två lika kompetenta att välja mellan. Det är också viktigt att stödja arbetstagarnas karriärutveckling oberoende av vilket kön arbetstagaren är.
Även i lönesättningen för de kommunalt anställda finns det skillnader mellan könen. Då man regelbundet jämför arbetstagare märker man att kvinnor tjänar 84 procent av männens löner. På den kommunala sektorn är dock löneskillnaden mindre än på den privata eller inom statsförvaltningen.4 En beklagligt stor andel av kommunens arbete utförs som visstidsarbete. En jämställd kommun håller inte sina arbetstagare i visstidsanställningar. För jämställdheten är det också relevant att fästa uppmärksamhet vid att visstidsanställningar inte hopar sig inom t.ex. typiskt kvinnodominerade branscher.
Kommunerna har i likhet med andra arbetsgivare en skyldighet att göra en personalpolitisk jämställdhetsplan, där det årligen presenteras åtgärder för att främja jämställdheten. I jämställdhetsplanen bör också uppmärksamhet fästas speciellt vid lönenivån, arbetsavtalsvillkor, rekrytering, arbetstagarnas professionella utveckling, karriären, utveckling av arbetsförhållandena, förebyggande och eliminering av trakasserier grundade på kön, sammanjämkning av arbets- och familjeliv samt jämställdhetskartläggningar. Uppgörandet av en jämställdhetsplan är obligatoriskt på arbetsplatser som sysselsätter mer än 30 personer. Trots det har enligt jämställdhetsombudsmannens utredning, baserad på uppgifter från 2005, endast 12 % av kommunerna en skild jämställdhetsplan. Mer än hälften av kommunerna har meddelat att de inte har någon jämställdhetsplan och inte heller har någon avsikt att uppgöra en sådan.5
Kommunerna bör ingripa i all sexuell diskriminering och diskriminering på grund av kön. En lösning är att utse en skild kontaktperson för trakasserier, vilken alla arbetstagare kan vända sig till.
Personalval gör även i de förtroendevalda organen i kommunerna. Kommunala organ måste enligt jämställdhetslagen följa en stadga om kvotering som garanterar att båda könen har en minst 40 procents representation. Kvoterna har lyckats förändra rekryteringsförfarandet i kommunalpolitiken och haft som påföljd att nya perspektiv kommit in i beslutsfattandet och har därmed demokratiserat det. Trots det är det inte alldeles självklart att båda könen skulle delta jämlikt i det kommunala beslutsfattandet. Stadgandet om kvotering gäller inte de förtroendevalda organens presidier, som fortfarande till stor del domineras av män. Till följd av kvoteringen har makt även flyttats till olika informella arbetsgrupper, vilka inte omfattas av kvoteringen.6
Det är alltså fortfarande nödvändigt att övervaka hur jämställdhet förverkligas inom det kommunalpolitiska beslutsfattandet såväl med tanke på val av förtroendevalda som med tanke på politikens innehåll. Kvoteringen gäller inte heller de via val valda fullmäktigen. Könsfördelningen bland fullmäktigemedlemmarna är sist och slutligen i väljarnas händer.
När du funderar på hur jämställdheten förverkligas i personalfrågor, kan det hjälpa dig att komma ihåg t.ex. följande frågor:
1Naiset ja miehet Suomessa 2007, Tilastokeskus.
2STM Selvityksiä 2003:12.
3STM Selvityksiä 2003:12.
4Naiset ja miehet Suomessa 2007, Tilastokeskus.
5Melkas, Tuula & Lehto Anna-Maija: Tasa-arvosuunnittelu julkisella sektorilla. STM Tasa-arvojulkaisuja 2005:3.
6Holli, Luhtakallio & Raevaara: Sukupuolten valta/kunta. Vastapaino 2007.