Kommunerna har ett stort ansvar för att främja och upprätthålla kommuninvånarnas hälsa. Kommunerna ansvarar för kommuninvånarnas bashälsovård, som omfattar bl.a. mödra- och barnrådgivningarna, skolhälsovården, den medicinska rehabiliteringen och tandvården. Också mentalvårdstjänsterna är en viktig del av kommunens hälsovård.
Kommunerna ansvarar för mödra- och barnrådgivningarna. Rådgivningspersonalens attityder inverkar i sin tur hur de förhåller sig till ansvarsfördelningen mellan föräldrarna. Det är viktigt att båda föräldrarna får stöd i sitt föräldraskap och att båda anses lika viktiga. En jämställd arbetsfördelning i familjen förutsätter att även papporna uppmuntras nyttja föräldraledigheten och ta lika stort ansvar för vården av barn. De förväntningar som ställs på män och kvinnor ifråga om sammanjämkande av arbete och familjeliv samt föräldrarollen är ännu olika. Det är viktigt att rådgivningen stöder olika sätt att växa in i föräldraskapet. I praktiken kunde pappor och mammor ha skilda förberedande grupper, vilket redan förverkligas i en del kommuner.
Familjeplaneringsrådgivningen ger information om prevention, familjeplanering och sexualproblem. De här rådgivningarna ansvarar också ofta för sexualupplysningen till unga. Det är viktigt att både flickor och pojkar får information om prevention och könssjukdomar. Det är också viktigt att fundera på hurudana könsroller och uppfattningar om sexualitet som stöds och förs fram på rådgivningarna.
Psykiska problem är vanliga och deras inverkan på folkhälsan är stor. Tyvärr är mentalvården i många kommuner överbelastad. Samtidigt är ofta tröskeln hög att söka psykiatrisk vård. Man kan begrunda huruvida både kvinnors och mäns olika symptom på störningar i den mentala hälsan identifieras korrekt. Depressionssymptom är dubbelt vanligare hos kvinnor än män medan det är dubbelt vanligare med alkoholberoende hos män än hos kvinnor1. Enligt statistiken är det tre gånger vanligare att män begår självmord än at kvinnor gör det2. Största delen av dem som begår självmord lider av störningar i den mentala hälsan. Det finns därför skäl att fundera vad kommunens hälsoväsen i sin tur kan göra för att problem med den mentala hälsan ska upptäckas och vårdas i tid. Man bör också fundera på om det finns könsskillnader i identifieringen av eller remittering till vård av störningar i den mentala hälsan. Hur snabbt går det överhuvudtaget att få vård?
De vanligaste dödsorsakerna hos män i arbetsför ålder är alkohol och hjärt- och kärlsjukdomar. Den vanligaste dödsorsaken för kvinnor, efter alkohol, är däremot bröstcancer.1 Hur olika sjukdomar förebyggs genom sållning eller hälsoupplysning kan alltså ha olika följder för kommuninvånarnas hälsa, beroende av vilket kön de är.
Kvinnor och män har även olika symptom på vissa sjukdomar. Till exempel kvinnors symptom på hjärt- och kärlsjukdomar är annorlunda än mäns och blir oftare förbisedda inom hälsovården än mäns symptom. Hälsovårdspersonalen bör utbildas för att de skall kunna upptäcka könsspecifika symptom.
Hälsovårdscentralerna besöks också av många offer för våld i nära relationer. Upp till en tredjedel av dem som utsatts för våld i hemmet vågar inte söka hjälp eller berätta om våldet den utsatts för. Då någon söker hjälp är det vanligtvis via hälsovårdscentralerna. Det är viktigt att de som jobbar inom hälsovården känner igen att det är våld som förorsakat skadorna även om patienten inte själv vågar föra det på tal. Det är viktigt att tala om våld i nära relationer och att bistå offret att få vidare hjälp av specialservice.
När du funderar på hur jämställdhet förverkligas inom hälsoväsendet, kan det hjälpa dig att komma ihåg t.ex. följande frågor:
1Pirkola & Sohlman (ed.) Mielenterveysatlas. Stakes 2005.
2Statistikcentralen 2006.
3Statistikcentralen 2006.