tasa-arvovaalit.fi

Ett jämställt och demokratiskt beslutsfattande förutsätter att män och kvinnor har lika möjligheter att delta i beslutsfattandet. Att könen är jämlikt representerade i beslutsfattandet är en viktig del i att förverkliga demokrati. Utöver de kvantitativa jämställdhetsmålsättningarna borde man ändå fästa uppmärksamhet även vid kvalitativa frågor om jämställdhet, såsom att integrera ett könsperspektiv i innehållet i beslutsfattandet. Likaså är det viktigt att uppmärksamma könsperspektivet i främjandet av möjligheter för minoritetsgrupper att delta.

Finländska kvinnor är relativt välrepresenterade i det representativa politiska beslutsfattandet. Vid internationella jämförelser placerar sig Finland i topp mätt i andelen riksdagsledamöter som är kvinnor (40 %, 2010). Ökningen av andelen kvinnor i politiken har ändå inte varit någon självklarhet, utan har krävt politisk vilja och konkreta åtgärder. Exempelvis då Anneli Jäätteenmäkis regering formades år 2003 fästes specifik uppmärksamhet vid en jämlik representation av könen, vilket ledde till att det för första gången utsågs lika många kvinnor som män till regeringen.

Regeringen

I regeringarna har andelen kvinnor under de senaste tio åren konstant varit högre än 40 procent. I regeringen Vanhanen II steg andelen kvinnor till 60 procent, vilket är högre än någon annanstans i världen. Den starka könsuppdelningen av ministerportföljer som bestått i åtskilliga årtionden började luckras upp under 1990-talet, då kvinnor för första gången utsågs till exempelvis försvarsminister och utrikesminister. I juni 2010 valdes Finlands andra kvinnliga statsminister. Det har ändå alltid varit en manlig minister som haft posten som första finansminister.

Nuförtiden påverkas regeringens arbete även av de politiska statssekreterarna, som fungerar som stöd för ministrarna i den politiska styrningen och i beredning av ärenden. I den nuvarande regeringen har förutom statsministern tio ministrar en statssekreterare. Av de totalt elva statssekreterarna är fem kvinnor. Statssekreterarna har betydande politisk makt, vilket gör att det är viktigt att män och kvinnor är jämlikt representerade som statssekreterare. Det är också viktigt att uppmärksamma en jämlik könsfördelning i ministerutskotten. I den nuvarande regeringens ministerutskott är män och kvinnor jämlikt representerade i det utrikes- och säkerhetspolitiska samt i EU-ministerutskottet, i finansutskottet är andelen kvinnor 33 % och i det finanspolitiska ministerutskottet 25 %.

Riksdagsvalet

Andelen kvinnor har ändå fortsättningsvis varit mindre än andelen män gällande såväl kandidater i riksdagsvalet, mängden röster kandidaterna fått och antalet ledamöter. Bland såväl kandidater som invalda steg andelen kvinnor fram till år 1991. År 1995 och 1999 sjönk dock andelen kandidater som var kvinnor i jämförelse med föregående val. År 1995 avspeglades det även i andelen kvinnor av invalda riksdagsledamöter, då andelen sjönk från 39 procent till 34 procent. I det senaste riksdagsvalet steg andelen kvinnor något igen.

Andelen kvinnor av alla invalda speglar antalet uppställda kvinnor. Det är med andra ord viktigt med en jämlik kandidatuppställning. I Finland tillämpas inte någon kvot på kandidater, men många partier har ändå interna rekommendationer för att nominera lika många män som kvinnor. Partiernas kvinnoorganisationer har redan länge drivit på en mer jämlik kandidatnominering. I de senaste valen har kvinnorna utgjort ca 40 procent på de flesta partiers kandidatlistor.

Trots att kvinnor sedan 1987 röstat mer aktivt än män har inte det att kvinnor aktiverat sig i samhället ökat deras valframgångar i samma proportion. Undersökningar visar att män då de lägger sina röster föredrar representanter för sitt eget kön, medan de röster som kvinnor lägger fördelar sig jämnare på både män och kvinnor.

Riksdagens utskottsväsende

De punkter i regeringsprogrammen och jämställdhetsprogrammen som rör beslutsfattande har under en referensperiod på de senaste tio åren fokuserat på att främja en jämlik representation av könen och att öka andelen kvinnor i det politiska beslutsfattandet och i beredningen samt i ledande positioner i företag. Exempelvis riksdagens utskottsväsende har ändå hittills inte fått särskilt mycket uppmärksamhet, trots att det har stor betydelse i processen för beredning av lagstiftning.

Att höra olika organisationer och sakkunniga är en del av beredningen av lagstiftning både i riksdagens utskott och i ministerier. Delegationen för jämställdhetsärenden publicerade år 2009 en undersökning av Anne Maria Holli och Milja Saari, Kön i hörandet av sakkunniga i riksdagen. Enligt undersökningen var år 2005 cirka två tredjedelar av de enskilda sakkunniga som konsulterades av utskotten män. Hörande av sakkunniga fördelades enligt kön på så sätt att inom områden som traditionellt ansetts manliga, såsom ekonomisk politik och försvarspolitik, hördes betydligt färre kvinnor, medan man på områden som anses kvinnodominerade, såsom sociala frågor och jämställdhet, hörde relativt sett fler kvinnor.

Då man väljer vilka sakkunniga och organisationer som kallas att höras är det viktigt att uppmärksamma även mångfaldsperspektivet. Det innebär att olika grupper och exempelvis organisationer som företräder minoriteter hörs jämlikt. Man bör även fästa uppmärksamhet vid skillnader inom grupperna och vid kvinnors och mäns ställning inom organisationerna. Man måste trygga att båda könen beaktas då man hör invandrarorganisationer och andra medborgarorganisationer som representerar minoritetsgrupper.