Män och jämställdhetspolitik
Män, pojkar och jämställdhet är inget nytt ämne, men under 2000-talet
har jämställdhetsfrågor kopplade till män samt förhållandet män och
jämställdhet mer allmänt fått större utrymme i den politiska debatten.
Samtidigt befinner sig jämställdhetspolitiken som helhet i ett
brytningsskede. Jämställdhetspolitiken i Finland behöver mansperspektiv
och att män deltar i att främja jämställdhet. Att man bildat nya
mansorganisationer och att de gått samman i ett centralförbund avspeglar
likaså att mansfrågor är aktuella.
Män kan föra in nya perspektiv i granskning av jämställdhetsfrågor och
genom att delta hjälpa till att förbättra även kvinnors ställning. En
övergripande och strategisk utvärdering av män och jämställdhet har ändå
till stor del saknats, och man har ännu inte fått grepp om hur gestalta
temat som en helhet. För tillfället diskuterar man vilka mäns
jämställdhetsproblem är, samt hur och inom vilka områden i politiken de
ska åtgärdas.
I mer än trettio år redan har att stärka faderskapet samt hur man kan
förena familj och arbete varit ett betydande jämställdhetstema i
relation till män. Ur ett jämställdhetsperspektiv är det viktigt att öka
pappornas användning av familjeledighet, speciellt av föräldraledighet.
På så sätt får barnen möjligheten till en närvarande, nära pappa; man
stöder pappans relation till barnet och stärker kvinnors ställning på
arbetsmarknaden.
Att integrera ett könsperspektiv har befunnits vara ett effektivt sätt
att göra det lättare att upptäcka och åtgärda mäns problem. Därför bör
man i fortsättningen systematiskt tänka på det även ur mäns perspektiv:
vilka konsekvenser har en viss åtgärd för män och vad innebär den för
olika grupper av män. Män är inte en enda kategori, utan består av flera
grupper som är sinsemellan olika.
En viktig fråga som rör män är hälsa och hälsobeteende, vilket ur mäns
synpunkt gör det viktigt att integrera könsperspektivet i
hälsopolitiken. Problem som specifikt hänför sig till hälsa är bl.a. en
hög självmordsfrekvens, en kortare förväntad livslängd än för kvinnor,
hög sjukfrekvens, mäns ohälsosamma livsstil och ovilja att nyttja
hälsovårdstjänster.
När frågor om män och pojkar lyfts fram har det avslöjat hur tunnsått
det i Finland är med vetenskaplig forskning och annan information inom
området. Mansforskningen har främjats som en del av kvinno- och
genusforskningen, men forskningsområdet behöver resurser speciellt
avsatta för det för att kunna möta de förväntningar som samhället
ställer på det. Det behövs till exempel kunskap om varför det oftast är
pojkar som klarar sig dåligt i skolan och som inte slutför sin
läroplikt, hur man kan förebygga att män blir marginaliserade eller om
mäns ställning inom socialtjänsten, speciellt i fråga om skilsmässor och
vårdnadstvister. Överhuvudtaget är förhållandet män och jämställdhet
eller de könsrelaterade problem som män stöter på ett nästan outforskat
område. Ofta talar man om det enbart utgående från personliga
upplevelser utan någon systematisk, forskningsbaserad information som
skulle gå att generalisera.
Forskning i könsrelaterat våld har i hög grad närmat sig ämnet som en
fråga om mäns våld mot kvinnor. I slutet av 2010 publicerades en
undersökning om det våld som män möter och i den konstaterade man även
omfattningen av våld mot män i nära relationer. Nu behöver vi fortsatt
forskning för att kunna åtgärda problemet, eftersom det våld som riktar
sig mot män respektive kvinnor som fenomen inte är symmetriskt. Det
behövs könsmedveten forskning både om män som utövare av och som utsatta
för våld, med beaktande av olika former av våld.
Mansfrågor får inte förvisas till marginalen inom
jämställdhetspolitiken, utan måste föras in i jämställdhetspolitikens
kärna. Att införliva jämställdhetsfrågor som rör män i
jämställdhetspolitiken ökar mäns intresse för temat och inbjuder dem att
delta i diskussionen om och arbetet för jämställdhet. Män kommer med
nya teman och stärker synen på att det är en gemensam uppgift för både
män och kvinnor att främja jämställdhet.
