Invandrare och kön
Kön är något som berör hela samhället, såväl ursprungsbefolkning som invandrare. Kön får å ena sidan centrala betydelser inom olika invandrargrupper, å andra sidan definierar kön även starkt en enskild invandrares reella möjligheter och rättigheter i det omgivande samhället. Invandrarna är en heterogen grupp. I Finland integreras invandrare på många sätt väl och de knyter naturligt kontakter till ursprungsbefolkningen. En del av invandrarna har ändå en speciellt utsatt position.
Genom att främja integration förebygger man marginalisering
Integration stöder på ett väsentligt sätt att invandrare kan anpassa sig till det finländska samhället. De problem som invandrare möter skiljer sig delvis från varandra beroende på kön och integrationsprocessen bör därför bättre beakta såväl mäns som kvinnors speciella behov.
I Finland har det hittills varit ovanligt med könsmedveten integrationsverksamhet. Det finns inte heller tillräckligt med information baserad på undersökningar om manliga och kvinnliga invandrares könsspecifika behov. Man har konstaterat att integration av invandrarkvinnor är speciellt svårt inom de grupper av invandrare där de kulturella uppfattningarna av jämställdhet mellan könen i ursprungslandet är väldigt annorlunda än de i det mottagande landet. Kvinnor utan utbildning som flyttat till Finland av familjeskäl är speciellt sårbara. Ibland kan de helt sakna läs- och skrivkunskaper. Dessutom kan makarnas negativa attityd till invandrarkvinnors språkstudier i praktiken betydligt försvåra kvinnornas integration.
Det är lätt hänt att livsmiljön för kvinnor och flickor avgränsas till hemmet, vilket i sin tur gör att risken för att marginaliseras i samhället blir överhängande. Invandrarkvinnor bär ofta det huvudsakliga ansvaret för att fostra barnen. Om invandrarkvinnor inte är medvetna om vilka möjligheter de har att delta i det finländska samhället kan de inte heller stödja sina barn att fullt ut delta i samhället. Då finns det risk att marginaliseringen går i arv från en generation till nästa.
Könssensitiv fostran är viktig för både ursprungsbefolkningen och för invandrare
De olika sätt på vilka rasism tar sig uttryck är klart könsrelaterade. Diskriminerande attityder som sexism, rasism och homofobi är vanligare bland män/pojkar än bland kvinnor/flickor. På motsvarande sätt har pojkar i Finland mindre intresse än flickor för mänskliga rättigheter, icke-diskriminering och att främja jämställdhet. Med hjälp av en fostran som beaktar kön kan man stödja utvecklingen av empatiförmågan, respekt för olikheter samt inlärning av icke-våldsamma metoder för problemlösning.
Redan inom småbarnsfostran borde man uppmärksamma könssensitiva metoder. Framför allt bör man fästa uppmärksamhet vid barn som riskerar att marginaliseras, speciellt invandrarpojkar. I skolorna har betydelsen av könssensitiv studiehandledning vuxit speciellt i fråga om invandrarflickor och -pojkar. Genom könssensitiv studiehandledning kan man uppmuntra både flickor och pojkar att studera ett yrke som just de tycker om, även yrken som inte är typiska för deras kön.
Invandrarkvinnor har begränsade möjligheter till kompletterande utbildning och att nå framgång i arbetslivet
Invandrarkvinnor som hamnar utanför fortsatta studier efter den grundläggande utbildningen lider tre gånger så stor risk som invandrarmän att bli utan examen. Kvinnor med ett annat modersmål har klart sämre möjligheter att komma in vid någon högskola än finsk- eller svenskspråkiga kvinnor.
Arbetslösheten bland invandrare är i Finland betydligt högre än bland ursprungsbefolkningen. Man måste uppmärksamma könsskillnader i sysselsättning och arbetslöshet. Kvinnor har på grund av flerfaldig diskriminering svårare än män att få jobb. Könsskillnaden i sysselsättningsgraden är för invandrare i åldrarna 21–45 till och med större än för ursprungsbefolkningen. Invandrarkvinnor har en lägre sysselsättningsgrad än män, oberoende av ursprungsland, nationalitet, utbildningsnivå eller var de bor.
Invandrarkvinnor hamnar lättare än män utanför arbetsmarknaden, eftersom deras möjligheter att tjäna pengar ofta är begränsade. Faktorer som kan leda till att invandrarkvinnor sköter barn hemma kan inkludera både den köns- och familjekultur som de tillägnat sig och att de diskrimineras på arbetsmarknaden.
Både invandrarkvinnor och invandrarmän hotas av våld
Rasistiskt våld och hot om sådant riktar sig både mot invandrarmän och mot invandrarkvinnor. Rasistiskt våld riktar sig på offentliga platser ofta mot invandrarpojkar och -män, både till följd av deras etniska tillhörighet och av deras kön. Hot om våld kan bli ett verkligt hinder för integration. Våld kan traumatisera och därmed orsaka rädsla samt misstro mot såväl ursprungsbefolkningen som myndigheter.
Det finns ingen omfattande forskning om det våld som invandrarkvinnor möter. Enligt statistik från polisen rapporterar invandrarkvinnor dubbelt så ofta om våld som kvinnor ur ursprungsbefolkningen. I genomsnitt utnyttjar invandrare sociala och hälsovårdstjänster i mindre utsträckning än ursprungsbefolkningen. Ändå söker sig invandrarkvinnor nio gånger så ofta till skyddshem som kvinnor ur ursprungsbefolkningen. Invandrarkvinnor kan vara i behov av specialtjänster för att få hjälp som offer för våld. Hinder för invandrarkvinnor att få hjälp kan exempelvis vara otillräckliga språkkunskaper, bristande information om servicesystemet och vilka rättigheter, skyldigheter och möjligheter lagstiftningen i Finland tryggar. Dessutom saknas det utbildning för myndigheterna så att de aktivt skulle kunna identifiera exempelvis hedersvåld och stympning av flickors könsorgan som våld mot kvinnor.
