Tillträde förbjudet för flickor
I vårens riksdagsval är ett tema på någon nivå: måste Finland snabbt dra sig ut ur Afghanistan? Före det måste vi komma ihåg vad det är det också handlar om i Afghanistan. Förutom många andra saker handlar det om skolgång för flickor.
Författaren Khaled Hosseini, född i Afghanistan, beskriver i sin bok Tusen strålande solar på ett fint sätt den afghanska kvinnans väg efter tvångsäktenskap och århundraden av förtryck. Den 15-åriga Mariam, som med tvång gifts bort till en medelålders man, torkade sina tårar i ett nytt hus i Kabul, hundratals kilometer
hemifrån. Mannen Rashid besvarade hennes tårar med rynkade ögonbryn: "Om det är något jag inte tål så är det ljudet av kvinnogråt. Jag beklagar. Jag har inget tålamod med det.”
Vad annat har en afghansk man inte tålamod med? Eller är det bara frågan om det som Mariams mamma i romanen sade till dottern: "Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid. Kom ihåg det, Mariam." Problemet har sitt ursprung i begränsande faktorer som härstammar från såväl historia som religion och som i årtionden förtryckt kvinnor. Därför är det viktigt att utbilda flickor och kvinnor.
Även republikens president Tarja Halonen uppmärksammade detta under en konferens för högt uppsatta kvinnliga opinionsbildare i Bryssel på kvinnodagen i mars 2008, då presidenten sade: "För det internationella samfundet är en viktig uppgift i Afghanistan att trygga att även kvinnor och flickor kan gå i skola." Statistik stöder detta och synliggör samtidigt flickors och kvinnors ställning i Afghanistan.
Fenomenet kan iakttas globalt, eftersom var tredje vuxen i utvecklingsländerna är analfabet och 130 miljoner barn saknar möjlighet att gå i skola. I FN:s millenniedeklaration sades att vi ska "garantera att alla barn, både flickor och pojkar, senast år 2015 har möjlighet att fullfölja hela den primära skolutbildningen och att flickor och pojkar har samma tillgång till utbildning på alla nivåer."
I Afghanistan har 80 % av kvinnorna ingen utbildning. En liten minoritet av flickorna på landsbygden går i skola. Landet har världens största andel barn i skolåldern. Mer än hälften av dem har inte ens möjlighet att gå i skola. Av outbildade barn är andelen flickor dubbelt så stor som andelen pojkar. Krigen, som pågått i mer än 25 år, raserade skolväsendet i Afghanistan då människor måste fly från sina hem. Skolresorna har blivit för farliga eller skolan har förstörts. Man hade inte längre råd till lärarnas löner eller läromedel. De regionala skillnaderna i läs- och skrivkunskap är stora. Allra lägst är utbildningsnivån på landsbygden och i de södra och mellersta delarna av landet.
Jag arbetade i det landet i sex månader under 2008. Vad såg jag ofta genom bilfönstret? En flicka på väg till skolan eller hem från skolan. Med en väska på ryggen. Afghanistan handlar även om det.
Teuvo V. Riikonen
rektor, författare
Förste vice ordförande för KD
Nyslott
