Vårt samhälle bygger på arbete och delaktighet. Alla som på ett eller annat sätt är knutna till Finland har en rättighet, men även en skyldighet, att i enlighet med sin förmåga delta i att upprätthålla vårt samhälle.
I och med invandringspolitiken har många människor från sådana kulturer där kvinnor är mindre värda än män bosatt sig i Finland. En sådan världsåskådning bör inte accepteras eller stödjas i Finland. Trots högtidliga tal är följden av ett tyst godkännande att det i Finland finns två slags kvinnor: dels kvinnor för vilka världen är en öppen bok full av underbara möjligheter, dels kvinnor i vars liv den högsta beslutanderätten tillhör maken eller någon annan manlig släkting. Var och en måste ha möjlighet att utveckla och förverkliga sig själv, även kvinnor som kommer från patriarkaliska kulturkretsar.
Samhället bör inte stödja någon till hjälplöshet. Som ersättning för ekonomiskt stöd och annan hjälp måste man kunna förvänta sig något även av invandrare, exempelvis att språkstudierna framskrider, studier eller arbete. Att lära sig språket är invandrarkvinnans inkörsport till att förstå det finländska samhällets värderingar och rättigheter. När man förmår ta reda på saker, kan man sätta sig in i vilka rättigheter man har och förstå att kräva dem.
Inte heller för kvinnor med invandrarbakgrund ska livet i Finland vara en enkelriktad väg, längs vilken man rör sig i enlighet med traditionerna – även om det skulle ha varit så i ens hemland. Att tillåta ojämlika företeelser får inte vara den väg Finland tar. Vi har själva plågats av våra egna jämställdhetsfrågor och överkommit dem. Även andra kulturer kan lyckas med det. Det är alla kvinnors rätt.
Maria Lohela
Sannfinländarna
Åbo, Egentliga Finland